omniaabsurdumest

Hon vred långsamt vätskan ur den snabbt slaknande lemmen, som om det var en rosa wettexduk hon tömde på innehåll där över diskbänken. Blod, säd och ett klart, salt sekret till förväxling likt tårar rann ned i avloppet och beblandades med matrester och avföring någonstans på sin väg till stadens reningsverk. Sedan tog hon trofén med sig in i sovrummet, där hon hängde den på tork bredvid den gulnande rosbuketten hon fått av honom på deras ettårsdag, året före studenten.

Därefter följde ett omfattande rengöringsarbete. Varje centimeter av köket skrubbades med allrent, grumme tvättsåpa och vanish ("säg ja till rosa - säg farväl till fläckar"). När hon var färdig kokade hon gröt som hon klickade ut i en nyinköpt tallrik från lagerhaus och omsorgsfullt strödde valnötshalvor och klementinklyftor över, bryggde en kopp grönt te av märket Jasmin Gold som hon slog upp i sin favoritkopp och arrangerade därpå frukosten konstfärdigt på en bricka gjord av lokala konsthantverkare tillsammans med en vas nyutslagna tulpaner. Brickan placerades på bordet på den lilla men genialt inredda balkongen och hon lade sig tillrätta i divansoffan bredvid innan hon tog fram den senaste apple-telefonen, så att de utsökt solbrända benen fick precis lagom mycket utrymme i fotot - till synes som av en slump.

Sedan skrev hon ett blogginlägg om de bästaste finaste vännerna, med tips på hur man kan få till en frukost som är så sjukt enkel men ändå så fantastiskt god, om hur de senaste feelgoodböckerna verkligen fått henne att omvärdera sina relationer och om hur hon bara tycker att det är såå skönt att komma iväg på en löptur - gärna en riktigt lång! - minst en gång om dagen.