En rättvis generation
I ain't got no patience / No, I sure can't wait, not today / We are the now generation
I ett av världens rikaste länder, med ett socialt skyddsnät som fortfarande är starkt, där varje människa kan förverkliga sig själv, där varenda jävel ner till mest utblottade uteliggande heroinist lever i ett överflöd av prylar, sitter en medelklass och tuggar oförrätter.
Är de kvinnor klagar de över hur orättvist det är att män får mer plats i samhället.
Är de män klagar de över hur orättvist det är att kvinnorna vill ha del av deras privilegier.
Och tusen andra upplevda orättvisor. En jävla massa folk dör i miljökatastrofer och krig. Ghetton, ekonomisk imperialism. Och där sitter de jävlarna med sina skygglappar, tuggande importerat fläsk av grisar som levt hela sina liv liggande i kroppsformade burar som skeppats på ett fartyg bemannat med Malaysiska matroser som jobbar 23h-skift under en Skandinavisk kapten för åtta eurocent i timmen, i HM-kläder som tillverkats av barn i Bangladesh som stannat i utvecklingen efter att ha jobbat med giftig textilfärg och vars föräldrar dött i ett fabriksras, med ringar av guld med diamanter från en västägd gruva i Afrika där andra barn jobbar gratis och arbetare rutinmässigt skjuts för att de fått diamantdamm i byxslaget, kring ett bord tillverkat på en IKEAfabrik någonstans i Litauen där fackföreningar förbjudits och grådaskiga sovjetöverlevare jobbar övertid varje dag för pisslöner som sedan beslagtas av Swedbank sedan landet vägrat lösa ut dem ur den finansiella avgrund de försatt sig själva i, och samtalar om sin stora humanism.
Jag hatar humanister.
Den Svenska medelklassen slipper visserligen göra skitgörat, men likt förbannat roffar de, precis som jag, från de som är för svaga för att hindra dem.
Jag tror inte att någon av dem någonsin funderat över vad ordet "rättvisa" betyder.
Men aristokratins viktigaste läxa är att lära sig att det rådande systemet är naturligt och gott och självklart.
Jag önskar bara att vi kunde skaffa oss lite jävla ryggrad igen!
Aarrgh! Yuck! That's what I say / my generation sucks!
I ett av världens rikaste länder, med ett socialt skyddsnät som fortfarande är starkt, där varje människa kan förverkliga sig själv, där varenda jävel ner till mest utblottade uteliggande heroinist lever i ett överflöd av prylar, sitter en medelklass och tuggar oförrätter.
Är de kvinnor klagar de över hur orättvist det är att män får mer plats i samhället.
Är de män klagar de över hur orättvist det är att kvinnorna vill ha del av deras privilegier.
Och tusen andra upplevda orättvisor. En jävla massa folk dör i miljökatastrofer och krig. Ghetton, ekonomisk imperialism. Och där sitter de jävlarna med sina skygglappar, tuggande importerat fläsk av grisar som levt hela sina liv liggande i kroppsformade burar som skeppats på ett fartyg bemannat med Malaysiska matroser som jobbar 23h-skift under en Skandinavisk kapten för åtta eurocent i timmen, i HM-kläder som tillverkats av barn i Bangladesh som stannat i utvecklingen efter att ha jobbat med giftig textilfärg och vars föräldrar dött i ett fabriksras, med ringar av guld med diamanter från en västägd gruva i Afrika där andra barn jobbar gratis och arbetare rutinmässigt skjuts för att de fått diamantdamm i byxslaget, kring ett bord tillverkat på en IKEAfabrik någonstans i Litauen där fackföreningar förbjudits och grådaskiga sovjetöverlevare jobbar övertid varje dag för pisslöner som sedan beslagtas av Swedbank sedan landet vägrat lösa ut dem ur den finansiella avgrund de försatt sig själva i, och samtalar om sin stora humanism.
Jag hatar humanister.
Den Svenska medelklassen slipper visserligen göra skitgörat, men likt förbannat roffar de, precis som jag, från de som är för svaga för att hindra dem.
Jag tror inte att någon av dem någonsin funderat över vad ordet "rättvisa" betyder.
Men aristokratins viktigaste läxa är att lära sig att det rådande systemet är naturligt och gott och självklart.
Jag önskar bara att vi kunde skaffa oss lite jävla ryggrad igen!
Aarrgh! Yuck! That's what I say / my generation sucks!