omniaabsurdumest

Jag hade glatt mig åt möjligheten i väl fjorton dagar. Äntligen var tillfället här! Solen sken ner över den värmländska idyllen, ängsblomstren spred sin förtrollande doft med den förångande daggen. En abborre slog i viken; också gäddorna var ute på frukostjakt. Jag satt på verandan med min kaffekopp i skirt porslin med fat och kisade ned mot björkarna nere vid stranden för att se om järven bevärdigat mig med ett besök även denna morgon, men där var helt stilla. Fåglarna sjöng, men det var glada sånger om fulla bon, mätta partners och ett överflöd av insekter åt ungarna, ingenting som indikerade att något större rovdjur skulle vara i närheten.

Förutsättningarna var de rätta. Det hade blivit dags att stånka korv. Jag gick till förrådet för att hämta yxan och gick sedan direkt över till Osvalds inhägnad. Det gäller att slå till snabbt, innan man blir för blödig.

- Farväl Osvald, du har varit en god vän. Hoppas du är lika god på tallriken, sade jag och väntade ett ögonblick innan jag drämde till med yxhammaren i hans panna. På detta sätt ville jag ge honom möjlighet att yttra några sista ord, men in i döden bestod hans tystnad.

Korven blev god, men jag saknar Osvald. Livet härute är inte detsamma utan honom. Dessutom blev stora delar av köttet skämt - i fortsättningen håller jag mig till höstslakt liksom förfäderna.

Vinkelslipen tystnade. Ljudet från industrifläkten surrade ilsket i bakgrunden, men kontrasten gjorde att det verkade fullkomligt knäpptyst. Eva såg sig om. Att projicera projektet till tavelduken skulle komma att bli en utmaning. Adam låg i en hög vid hennes fötter. Kadmiumgult, titan, ockra och Engelskt rött skulle gå åt i massor. Förstrött plockande några köttslamsor från håret tar hon fram sitt staffli och skrider till verket. I ett hörn, bakom flera lager byggplast, sitter en förskräckt Stefan Sundström som en annan Allan i Dalen och spelar Allan Edwalls "Du och jag" på en sliten gitarr. Byggplasten är nästan opak, så fullkomligt nedstänkt med blod är den. Slaktavfall i en grov stålvagn bredvid, ett förkläde hänger på en spik därbakom.

"Livet är som sand som i ett timglas rinner
O du dyra liv som tynar och försvinner
låt oss leva upp det lilla liv vi hinner
Du är kvinna, jag är man"

Hon arbetar under tystnad i timmar i sträck. Korta avbrott endast för att tillrättavisa bardens låtval - "Mor dansar" går an, men "Dystervals" går bort. "Göken" och "Kanske" likaså. Till slut är hon nöjd med resultatet - att putsa med detaljerna får hon göra i sin ateljé.

Stefan lägger ner gitarren, tassar fram till staffliet, tar varsamt ner den kladdiga duken och återvänder den till det inplastade hörn i vilket han residerat och hämtar sedan den gröna trädgårdsslangen. Spolar av de båda ungdomarna. Adam är fortfarande naken, Eva har vit rock över blåjeans och grått linne. När den värsta stanken släppt och de inte längre har några köttslamsor över sig går de tillsammans mot omklädningsrummen bredvid.

Det gäller att inte moralisera över ungdomskulturen, tänker Stefan.

- Min mamma har sagt att det inte finns några monster.

 

Dum utsaga. För hur definierar man ett monster? Använder man kvällspressprosa finns det då definitivt monster. Trovärdigare källor finns i och för sig.

 

Använder man sig istället av definitioner utgående från Olaus Magnus och Carl von Linné har väl de flesta - typ Kraken -kunnat avskrivas men en del också bekräftas. Linné kallade t ex alla människor med (gravt) avvikande utseende för monster.Men trots att dessa båda var allvarliga Svenska Vetenskapsmän har tiden gått hårt åt även åt deras trovärdighet.

 

Gamla greker och andra mytologer samt skräck- och fantasyförfattare som tänker sig Sfinxen eller Nessie, harpyor, jättar och troll har väl kanske annars den sämsta trovärdigheten.Men för dem finns nästan allt! Precis som för New-Ageare. (Vattumannens tidsålder, hur gick det med den?)

 

Men vad säger då den etymologiska ordboken?

 

monster, jfr fra. monstre, eng. monster, el. monstrum, av lat. monstrum, under, vidunder, järtecken el. förebud, väl egentl.: maning el. erinran, med avledn. -sir- till monere, erinra, uppmana (se mana). Härav: lat. monsträre, visa (jfr demonstrera o. mönster). Därav: Monster betyder järtecken. Och några sådana finns då fan inte! Doktorns slutsats blir alltså att din mamma har rätt.

B A J S B A J S B A J S B A J S B A J S B A J S B A J S B A J S B A J S B A J S B A J S B A J S A B A J S A B A J S A B A J S A B A J S A B A J S A B A J S A B A J S A R B A J S A R B A J S A R B A S A R B A S A R B A S A R B A S Å R B A S Å R B A S Å R B A S Å R S Å R S Å R S Å R S Ä R S Ä R S Ä R S Ä R S A R S S A R S S A R S S A R S B Ä R S B Ä R S B Ä R S B Ä R S B Ä R S B A S A L A B A S A L A B A S A L A B A S A L A B A S A L A B A S A L A B A S A L A B A S A L A B E H O V B E H O V B E H O V B E H O V  B E H O V B E H O V H O V D J U R H O V D J U R K L Ö V D J U R K L Ö V D J U R M U L Å K L Ö V S J U K A

På önskelistan: En ny mörk kostym.

Jag hatar självreflektion
Ett maktmedel
Dom DJÄVLARNA
Som studerat kritisk teori
Å retorik
Å skit
Försöker TVINGA PÅ MEJ
Utan att använda själva
För det enda som ekar
I såna DJÄVLA TOMSKALLAR
är JAG HAR RÄTT
JAG HAR RÄTT
JAG! JAG! JAG!

http://www.resume.se/nyheter/media/2013/12/11/svenskt-naringslivs-hyllar-invandring-i-dn-annons/
http://www.svensktnaringsliv.se/om_oss/glom-inte-foretagen-i-valrorelsen_212670.html
http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article10998907.ab

Det är roligt med det här med den svenska valrörelsen, och den naiva uppfattningen kring den som flyter omkring. Som om inte hälften av alla sponsrade inlägg på facebook har svenskt näringsliv som avsändare, med klatchiga rubriker för att promota instant likes och shares, eller helsidesannonser i DN osv osv...

http://www.dn.se/nyheter/politik/folkets-rost-ger-svagt-genomslag/
http://www.dn.se/debatt/politikens-dubbelagenter-hot-mot-demokratins-karna/

"När vi uppnått makt i landet säljer vi oss utan vidare till högstbjudande." Men det är väl bara en idiotisk idealist som jag som ser något fel med det (observera för övrigt vilka jävla glasögonormar de är allihopa)...

http://www.resume.se/nyheter/tv/2014/02/05/darfor-stoppar-svt-stefan-jarls-dokumentar/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5784259

Dom vägrar visa en partipolitiskt obunden film som säger precis det som behövs sägas, dvs att folk är giriga jävla as som äter oss mot domedagen. Folk med upprörande åsikter portas från SR. Tacksamt för de som får komma till tals, förstås (för det lär ju inte bli fler Sverigedemokrater i programmen för att Soran Ismail försvinner, om man säger så). "Politiskt obunden liberal", som varenda ledarsida i Stampen, Bonnier och Schibsted (minus Aftonbladet) hävdas vara, är visst någon slags vetenskapligt objektiv världsåskådning fri från "politiska" (i betydelsen "felaktiga") ställningstaganden - jämför gärna med Ayn Rands "ideologibefriade" tankekapital.

So much for getting your money's worth from the tv-licence...

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/sta-pa-er-sveriges-radio/

...även om den bilden kanske måste modifieras något (fast det är klart, ingen kommer inkräkta på den politiskt obundna liberala åsiktslitanian, det kan man ge sig fan på)...

http://www.svt.se/dokument-inifran/lonesankarna

...var i alla fall bra. Antar att det förväntas att man glömt detta vid det här laget. Eller så fick vi bara lära oss att det inte hjälper att rösta på ett socialistiskt alternativ. Som om man hade behövt få den läxan hemdriven ytterligare...

http://www.youtube.com/watch?v=xa2Cag9OrHc

...kan man titta på vänsterpartisten Pedersen som tycker att man ska driva bilar med hjälp av fartvinden. Okej Peter, då säger vi så.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/trams-enligt-svensk-evolutionsbiolog
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ingen-far-valja-bort-genusprojektet-om-mp-far-bestamma_8609364.svd

Detta med att blint lita på det som kallas "kritisk teori" utan att tillämpa det på den egna teorin är annars det som oroar mig mest när det kommer till vänsterpartiet. Och FI. Det oroar mig framför allt att man anlägger konfliktlinjer mot evolutionsteorin. Detta är också någonting som smugit sig in i MP. Problemet är just avsaknaden av intern kritik mot den kritiska teorin (om man inte räknar Frank Baude, förstås). Därmed inte sagt att jag hatar Focault, Bourdieu och de Beauvoir (men att det är förjävla svårt att stava på Franska!). Jag ser att jag skriver dubbelt så långt om detta som om allt annat, och den typen av ängslighet hatar jag hos mig själv - men denna ängslighet tjänar också som tecken på hur kritik hanteras med just de maktmedel man menar sig granska kritiskt från den kritiska teorins förespråkare...

http://www.galago.se/blogg/ayn-rand

Och öppna gränser - ja vad bra för vanligt folk! bli tvingad att söka jobb inte bara i norrlands inland utan även i rumänien och tyskland, med löner en fjärdedel så höga som du är van vid. Och ja, det är jag som kopplar vidare från centerpartiets förslag här, men detta är ju även diverse liberalers favorit, förutom Annie Lööfs (misstänker att de ser sig som tillhörande de rakryggade snygga välanpassade goda sexiga entreprenör-A-människorna, fast de mig veterligen aldrig drivit några framgångsrika företag utan snarare tillhör den 'tärande' delen av samhället). Jämför också gärna med den första länken ovan.

http://www.metro.se/nyheter/kamerunska-gastarbetare-blasta-pa-ersattning/EVHmca!pfZoClRbz4OnM/
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/amazon-anlitade-nazistvakter-for-att-kontrollera-personal_7918392.svd
http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=457&langId=sv

Tänk vad fint om man bara kunde ha fri rörlighet, ändå!

http://www.youtube.com/watch?v=0zFiNNeKkOA

Roligt också att Fredrik Reinfeldt skrivit en beige kopia av Rands bok i sin ungdom.

http://www.youtube.com/watch?v=IBrybugODSA
http://www.expressen.se/gt/erlandsson-fortsatter-att-ata-rodlistade-rakor/

Appropå centerpartiet: Eskil Erlandsson är ett typexempel på en mer klassisk bondepartist, med könet insmort i smör och kråset smort med utrotningshotade djur...

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2938&artikel=2617551
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jan-bjorklunds-bild-av-skolan-ifragasatts_1633271.svd

...låt oss istället rösta in Major Jan Lögnhals Björklund för ytterligare fyra år i den Ordnade Utbildningens tjänst.

http://www.dn.se/debatt/bildt-maste-ge-besked-om-sitt-ansvar-i-lundinaffaren/
http://www.svt.se/nyheter/sverige/lundinaffaren-socialistkritik-mot-bildt
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10926528.ab
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/rysk-mediecensur-del-i-carl-bildts-optionsklipp_7141157.svd
http://www.unt.se/inc/print/carl-bildt-kan-inte-aga-rysk-gas-397161-default.aspx

Eller varför inte mister oljerock himself, som ingenting någonsin fastnar på?

http://www.vof.se/folkvett/ar-2001/nr-3/notiser/
http://www.youtube.com/watch?v=SqXrDu_C77w
http://dagenshomeopati.se/2010/12/16/i/
http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2010/11/kreationistmingel-i-riksdagen
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Creationism_GF02Ub287/

Och nu är vi inne på direkta jävla tokigheter, då. (Jodå, Tuve Skånberg sitter fortfarande i riksdagen. Han skriver varianter på sin "det är lika sant att gud skapade jorden på sex dagar och sedan tog det lugnt da'n därpå som den där töntiga explosions-och-slump-idén", fast nu lite snyggare formulerat: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Forfoljelsen-av-kristna_H102U312/ Vill man vara rättvis - och vem vill inte det? - så bör väl också absurdistans islamister nämnas, te x "Muslimska familjedagarna": http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/02/18/se-imamernas-uttalanden-har/ )

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/konstverk-om-prins-harry-plockades-ned-i-venedig
http://www.dn.se/ledare/signerat/vilks-provokatoren-blev-for-provocerande
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/sl-anmaler-klottrande-konstelev
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/inte-braka-med-farbror-polisen
http://www.dn.se/nyheter/sverige/attack-mot-konstnarlig-ledare
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/bara-sverige-drar-in-konstnarslonen

Censur - vem vill nämna det otäcka ordet?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-var-femte-pojke-har-adhd

Bättre att medicinera folk och få dom att sitta framför GTA hela dagarna för att sedan konsumera sneakers på nätet.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vart-storsta-moraliska-dilemma

I värsta fall kanske folk får för sig att det vore bättre att sänka tempot och börja skära ned istället. Lite som rökavvänjning.

Ett mörkrets herravälde råder,
och havet kring oss sjuder,
Nu undgår ingen, ingen nåder,
hör hur undergången ljuder:

Änglabasuner tjuter undergång,
ur himlen kommer bockvagnens dön.
Sirenerna sjunger en glädjesång,
överallt hörs suck, gråt, och stön.

Tiamat skränar gällt ur havsdjupen,
från Gnipahålan hörs Garm gny.
i fruktan fuktar män'skorna strupen,
För vem kan nu se en ny dag gry?

Där står han, nutidens antikrist,
draken och profeten i en,
en ondskefull radikal-elitist,
som nu har makten igen.

En hårlös man med slipade tänder,
med ormens ögon och list,
med korpens ondska och klolika händer,
en övermänsklig sadist.

Han leder en här av demoner och män,
som följer blint av fruktan,
för ingen räknar han som sin vän,
men alla räds hans tuktan.

För vem kan stå upp mot Mörkrets Herre,
När godhetens förste är död?
Överallt talas om mord eller värre,
nu är människans tid av nöd.

När striden kommer är den redan vunnen,
för ingen stå honom emot.
Hans ödes tråd är sedan länge spunnen,
mot honom finns inget hot.

Samhället har han krossat sedan länge,
han har jättars och djävlars stöd:
Den parvel som stulit hans halskedjehänge
kommer snart nog vara död.

Han är den som ensam allting välte,
han som satte hårt mot hårt,
och han är denna sångens hjälte;
han som heter Voldemort.

Jag har velat ta upp ett ämne under en längre tid nu, men tvekat då det för det förkrossande oandliga Jante-Sverige kan te sig en smula självförhärligande. Tystnaden inför detta känsliga ämne har verkat förkrossande på min själ, så nu tar jag bladet från munnen, på vinst och förlust:

Alla mina handlingar verkar så heroiska. När jag tittar på hur andra människor dukar under inför den mest triviala av uppgifter, när de släpar sig genom livet i ett oinspirerat lunk, framstår detta som en ohyggligt bjärt kontrast. Det är som om alla andra i vårt samhälle lever livet i en filmatiserad Lars Norén-pjäs eftersänd på en svartvit tjocktv en måndagförmiddag i november medan mitt liv är ett George Lucas-äventyr i HD på en 200'' plattv av senaste modell.

Andra jobbar idogt i en oändligt tråkig lunk - jag fokuserar på min kreativa utveckling och exploderar istället emellanåt i arbetsorgier som skulle få självaste Luther att vilja sänka tempot en smula, andra fuldansar på krogen varenda helg till samma musik och med samma sorgliga drinkar - jag bränner av sporadiska adrenalinfyllor med sprit och knark, slagsmål, dans, vådliga äventyr på hustak och spontanresor till Zambia, andra skänker några kronor till uteliggare - jag ger dem antingen ingenting eller hundrafemti spänn och en biljett till t-banan jämte en trerätters på närmsta lyxkrog, andra surfar på internet - jag surfar på tåg, andra städar - jag dansar mitt hem rent, andra skriver bloggar - jag skriver ett opublicerat mästerverk i episodform, andra ondgör sig över Jante - jag krossar Jante, andra är feta - jag är smal som en sticka, andra har mode - jag har stil, andra har åsikter - jag har rätt, andra äter middag - jag upplever smakorgasmer.

Kort sagt - mitt liv utmärkes av en heroisk glans som ditt aldrig kan komma i närheten av. Jag är ledsen för din skull, men så är det.

Följ gärna min blogg för fler uppdateringar från Det Mest Intressanta Liv Man Kan Tänka Sig! (andra kapitaliserar oprovocerat - jag kapitaliserar bara där det är Absolut Jävla Nödvändigt! Andra särskriver - jagsamskriver! Andra onanerar - jag lever ut autosexuella fantasier. Andra matar ponnyn - jag matar en stor jävla stridshingst. Andra äter kött - jag äter ben!)

Igår var jag ute och plockade svamp i området kring Lelångs västra strand tillsammans med mina goda vänner Ingvar Kamprad, Hermann Fegelein och Hermann Meyer. Solen sken över ett landskap i brand - doften av mossa och sjövatten, glittret från sjön i morgonsolens strålar, smaken av de första riktiga höstmornarnas kyla, som kallt stål eller ispåsen efter en käftsmäll - dagen började med andra ord hyperboreanskt. De båda Herrmännen hade förberett matsäckar bestående av några liter jägermeister, varm choklad, bullens pilsnerkorv med bröd (att kokas i eget spad över öppen eld) och Kamprads favorit: Prickigkorvmacka.

Redan en kort bit ifrån den enskilda väg som spärrats alldeles av våra respektive fordon; min vespa, Kamprads gamla fina 240, Meyers ganska löjliga fotbollsmorsaSUV från BMW och Fegeleins Tiger-2:a, fick vi genom Meyers försorg tag på vad som måste varit årets sista stora kantarellfält. Stämningen blev riktigt uppspelt: Där gick vi dubbelvikta och fyllde korg efter korg från Rikets överskottslager med skogens gula guld, utbytande, som gamla män brukar, krigshistorier, skrönor och minnen från Partiets glansdagar.

Vi hade redan plockat nära 50l och började väl nog tröttna på Fegeleins skryt lite till mans när hundarna började skälla frenetiskt någonstans i Norr. Var det bärplockare eller skogsarbetare? Herman Meyers koppel kuperade dobbermans var beundrat av alla oss som för en tynande Vipra-kultur genom den postmoderna sörjan för bevarande till Dem Som Kommer Efter för sin förmåga att skilja inte bara mänskligt villebråd från animaliskt utan också kast från kast, folk från folk och till och med subkultur från subkultur. Jagade man Svåra Djupingar fanns ingen risk att de skulle komma med någon teatral svartkajalemounge - allt man fick med sig hem var prima Cavefankött. Här hade de dock släppts för sitt eget nöjes skull och för motionens och skulle om allt gått väl hållt sig borta från den lokala faunan, men nu hade de alltså fått upp drevet, och ett rejält drev dessutom att döma av ljudet.

 

Jag kände efter bössan, men den var inte där - jag fick dra Lugern. Meyer påpekade att det inte var sannolikt att bytesdjuren skulle vara av den farliga sorten, men jag hade mina misstankar. Dalslänningarnas tjuvjaktsfasoner var välkända för mig och alla mina värmländska nationsvänner, så till den grad att jag skulle blivit mycket förvånad om så mycket som en halvvuxen hare skuttat över stigen. Detta var vad Amazon eufemiskt kallar för "gästarbetare", det var jag säker på. Skallen kom närmare. Skulle det dyka upp en uppretad mobb arbetare som trotsat mötesförbudet och träffats utanför Samfundets övervakningssystems räckvidd, som planerat sin verksamhet utanför internets trygga hamn? Det var min största skräck - en slavmänniskornas resning, en ny International, ett spöke genom Europa. Men jag hade inte behövt oroa mig för människorna - det stod snart klart för mig att allas vår tid på jorden var förbi. Middagstimen var här, än mer fruktansvärd än jag förväntat mig.

 

Ur skogen kom hundarna, till synes drivande en rabiat björn framför sig. Fradga stod kring björnens öppna käftar när den galopperade mot oss, med det skällande vansinnet av tvåhundraarton dobbermanns strax bakom. Inte en sekunds tvekan fick plats i skeendet när jag tog sikte på vilddjurets högra öga för att förpassa den till de sälla jaktmarkerna. Men den finkalibriga kulan fastnade i björnens ögonhåla utan att hindra dess framfart, och sekunden senare slogs jag till marken av den nu enögda hämnarens jättelika ram, samtidigt som jag ur ögonvrån kunde skönja hur hundarnas herre slets sönder av sitt eget koppel på samma sätt som så många av hans offer förgåtts tidigare. Hunddjävlarna hade bytt sida! Så snart detta uppenbarats för mig insåg jag också att det var alltför sent att tänka på att rädda mina kamrater (som vid det här laget redan slitits i stycken) och att jag själv skulle kunna få bekymmer med att freda mig från hämnarflockens käftar. Endast mitt läkekött och mitt adamantiumskelett hade räddat mig från attacken så långt, men nu lät jag klorna glida igenom skinnet och gick till attack.

 

Det stod snart klart att björnen var allt annat än naturlig - den stred som en hämnare ur den finska mytologin, som Odin själv, och trots mitt beryktade fotarbete hade jag inte lyckats åsamka den någon skada utöver det första pistolskottet, samtidigt som jag själv upprepade gånger slogs till marken av de jättelika ramarna. Hundarna hoppade på mig från alla håll, och det var med stor möda och brutet mod jag slutligen släpade mig därifrån. Så snart jag kommit ut ur skogen avbröt hunddjuren förföljelsen och återvände till sin övermänskliga ledare. När jag släpade mig bort mot solnedgångens och de stora oljefältens land hörde jag på avstånd hur hundarna sjöng ut sin seger med ett varglikt ihållande yl som besvarades av brölanden, kacklanden, vrål, skrik och skrän från alla väderstreck. 

 

Upproret har börjat. Behemoth och Leviathan har förenat sig mot Homo Sapiens. Eas och Jahves dröm om en värld fri från mänsklighet håller på att infrias. Fimbulvintern är i antågande. Sauroman hade rätt - "there will be no dawn for men!"

 

Det sista jag hörde var hur Tigervagnens motor drog igång. Hur björnen lyckats med det konststycket vet jag inte, men det bådar inte gott...